Bitar av badrummet

Trasigt. Frågan: vad kommer hända först, diakonvigning eller badrum som går att använda?
Svar kommer så småningom. Vi får se.

Dö som flugor

Kära läsare!
Oktober är ganska varm ändå. Stora flugor har vaknat och studsar mot taket innan de börjar surra mot golvet för att slutligen dö där.

Dagarna går fort och består av logistik till/från träningar, olika typer av väntan. Badrummets status är att rivning är påbörjad, och det är spännande att se hur golvet ser ut i sin genomskärning.

Ibland finns känsla av att här är obeboeligt. Fast det är fullt beboeligt här faktiskt.

Tågljudsnatt

Kära Läsare
Nu är jag nerbäddad på min luftmadrass i Hagsätra. Utanför går tåget och det är ett underbart ljud, skönt att sova i. Hade turen att få åka bil hit.

Innan jag kom iväg var det ett väldigt sjå att få ihop allt som skulle fixas och fås ihop. Dumt att ta med sig för mycket, men det är ändå fem dagar hemifrån.

Imorgon blir det åter ett äventyr i kollektivtrafiken.

Andra veckan

Kära läsare

Idag åker jag. Den andra närvaroveckan i distansutbildningen till diakon. Den första veckan var givande och trevlig, men när jag kom hem kändes stressen i kroppen. Förmodligen var det mycket som var nytt. Hoppas på mer lugn denna gång. Nu hemma i stugan, som var 10 grader varm när jag kom. Eldar lite och hugger ved. Åker klockan 17.00. Än finns dag att fånga. 

Joggingbyxor

Kära läsare
Igår köpte jag mig joggingbyxor.
Tror att folk förr faktiskt joggade i sådana. Innan tights riktigt slog igenom.

När jag var barn älskade jag joggingbyxor. Och avskydde jeans. Jeans förr hade ingen stretch. Möjligen blev jeans skönare efter det. Jag har provat alla möjliga sorts byxor. Men inga har varit så sköna och bekväma som riktiga joggingbyxor.

När jag fyllde 40 år nyligen bestämde jag mig för att börja med joggingbyxor igen. För bekvämlighet och mys måste gå före att försöka vara en människa med fokus att behaga andra och vara till lags. Visst är det en viss trivsam känsla att vara så kallat snygg även för egen skull, men den håller väldigt kort i jämförelse med hur sköna joggingbyxor är en hel dag. Så ser fram emot ett skönare liv.

Kära läsare!
Inte för att jag har några än, men ni kommer kanske så snpning om. När jag kommer hem till stugan på förmiddagskvisten, har lönnen fällt nästan alla sina blad och de ligger som en vacker matta. Och kratta tänker jag inte, möjligen lite under en buske. Så vackert!

Brinner helvetiskt

Om det vore så att det brann i helvetet, skulle det brinna just som det vedträet. Med svart rök som bildar trådig sot. Jag sköter mig inte:motion noll, meditation noll. Åker till Stockholm/Uppsala nästa vecka och är nog lite resfebrig. Studierna. I två år ska detta genomlevas. Snarare 21 månader. 13 veckor ej hemma. Jag räknar ner.

Selfie. Mörkt hår. Än så länge. Det vitnar vid tinningarna. Och så får det vara. Musen låg död och halv på kökströskeln i morse. Köket är lika kallt som kylskåpet. För barnens skull så är vi hos deras pappa.

Kall kattnatt

Under soffan har katterna en mus som de slåss om. Och härinne är kallt. Jag har aldrig bott i ett varmt hus. Någonsin. När jag flyttade hit var det sommar och att det någonsin skulle bli höst och kallt förträngde jag. Ett enda element har jag. Det räcker inte långt. Kommer nya den tionde. Älskar ändå att bo här. Och tydligen lever musen än, om det nu inte är en ny mus de har fångat